Klubb 13084
- Distrikt 2350
- Charternummer
1965 fick Uppsala sin tredje Rotaryklubb
Uppsala Östra RK
Referat av Gunnar Grahn i klubbens 40-års-jubileumsskrift 2003
(är aktuell även vid klubbens 50-års jubileum 2013)
Förord av president Karin Wahlstedt vid klubbens 40-årsfirande 2003 på Vårdsätra Gård
Att fylla 40 år anses kanske inte så märkvärdigt att det behövs ett riktigt jubileum men är ändå en mycket god anledning att fira. Mycket har hänt sedan vår klubb, Uppsala Östra Rotaryklubb, fyllde 25 år. Samhället har förändrats, aktiemarknaden gått upp och ner, tempot har ökat och vi har utvecklat nya, mer eller mindre nödvändiga ting, t.ex dagens välsignelse/gissel i form av alltmer avancerade mobiltelefoner.
Mitt i detta samhälle finns en institution som många är symbol för någonting som inte förändras – Rotary. Men även rotary utvecklas. Kvinnor har sedan jubileet för 25 år sedan välkomnas som medlemmar och inte bara det, kvinnor blir presidenter och till och med distriktsguvernörer. Birgitta Nordenman från vår klubb var den första i Sverige.
Jag är glad och stolt över att tillhöra Uppsala Östra Rotaryklubb. Tillsammans ska vi se till att vi får en fortsatt framgångsrik verksamhet. Vi måste gripa oss an nästa stora utmaning. HIV/AIDA, nu när Polio Plus-projektet snart är i hamn. Läkarbanken måste också få fortsatt stort stöd. Vi måste alla, efter förmåga, bidra till att visa att Rotarians make a difference i vårt samhälle, i Sverige, i världen.
Karin Wahlstedt
Faddrarna
I början av 1960-talet hade Uppsalas båda redan etablerade Rotaryklubbar börjat finna, att stadens och näringslivets utveckling krävde en ny Rotaryklubb. Då fanns sedan 1936 den ansedda Uppsala Rotaryklubb, som i oktober det året firat en storslagen charterfest i Rikssalen på slottet. Det kan vara roligt att på Landsarkivet botanisera något i bevarande handlingar därifrån för att avundsjukt kunna konstatera att fest-menyn levererades från anrika hotell Gillet hade innehållit bl a ”Upplandsforell!!, fasan med grönsaker, frusen fruktpudding, viner, kaffe, cognac, likör och wienermusik” allt till det facila priset 20 kr för herrar och 15 för damer.
Det framgår också, att professor Jöran Sahlgren och stadsrådet K.G. Westman, som hållit i trådarna, fått in synpunkter på den föreslagna års-avgiften 40 kr, ”som för universitetsmän med sina små löner och för statstjänstemän” ansågs för hög, i synnerhet som bara 2 dollar eller 8 kr behövde gå till rotary Foundation.
Sedan dröjde det på grund av världskrig och annat 20 år till 1956 innan klubb nr 2, Uppsala Södra, kunde chartas, också den med fest i Rikssalen. Fredag blev ny mötesdag och också i detta fall valdes till mötesplats hotell Gillet, där klubben som bekant ännu återfinns. Medlems-antalet ökade och tillsammans med den äldre klubben blev man redan efter sju år fadderklubb för en ny Rotaryklubb – den Östra.
Öster om Fyrisån
Organisationsarbetet för en ny uppsalaklubb startade i januari 1963 och leddes av drätsel-direktör Nils A. Wahlgren, tidigare guvernör, och riksbanksdirektören Carl Elis Leffler. Den nya klubbens rekryteringsområde skulle ligga ”företrädesvis öster om Fyrisån”. Fadder-klubbarna, som nu avstod rekryterings-område, var noga med sitt förbehåll att även fort-sättningsvis efter samråd och endast i undan-tagsfall få ta emot nya medlemmar från det överlämnade området. Geografiska gräns-dragningar kanske inte är lika känsliga numera, sedan klubbarnas antal börjat överstiga antalet väderstreck.
Hovpredikant blev charterpresident
Den nya uppsalaklubben kunde konstitueras den 15 maj och medlemskapet i Rotary Inter-national registrerades den 15 juni 1963. Charterpresident blev hovpredikanten och kyrkoherden i Gamla Uppsala församling Allan Svantesson, varigenom den solennare delen av charterfesten den 29 november kunde.äga rum i Gamla Uppsala Kyrka
Det blev då också naturligt att klubbstandaret kom att uppta den vackra vyn av Uppsala Högar. Värd att notera, när man vet att Rotaryklubbar vid denna tid var helt manliga, är anvisningen för placeringen i kyrkan: ”… medlemmar torde taga plats på bänkraderna längst framme till vänster. Därefter klubbens egna damer. Särskilt inbjudna damer behagar taga plats på första bänken längst fram till höger. Därefter övriga klubbars medlemmar med damer”.
Cigarr efter varmrätten och till kaffet?
Charterfestens fortsättning ägde rum på Göteborgs Nation med middag, dans och underhållning och för serveringen svarade välkända hotell Gillet även denna gång. Man lägger märke till att för bara 40 år sedansedan kuvertavgiften 45 kr inkluderade inte bara festmeny med aperitif, viner och avec utan jämväl tobak!! (cigarr) både efter varmrätten och till kaffet! Troligen en särskild hälsning till cigarrökande styrelseledamoten/Pharmaciachefen, som haft uppgiften att göra upp med restauratören.
Vardagen börjar
Så kunde vardagen börja på riktigt med möte på Sararestaurangen Lejonet, beläget där Folkets Hus numera ligger. Det blev starten på en längre rad av mötesplatser, livfullt beskrivna i det följande av Lars Linder. Man träffades som vanligt varje måndag kl 12 under inspirerande ledning av ”Fader Allan”, som alltid väckte stort intresse och drog mycket gäster från andra klubbar. Bland gästbokens mera lättolkade namnteckningar finner man på många sidor bl a välkände Göst Knutsson. Hedersmedlem redan från starten blev stadsrådet, senare länets hövding Ragnar Edenman. Som sekreterare hade presidenten vid sin sida Hans Matell, som tack vare att han disponerade eget arkitektkontor kunde åta sig många av de administrativa uppgifterna och härigenom kom att mer elelr mindre svara för veckobreven i tre år. Som i alla föreningssammanhang byggde framgångarna på att några få ställde upp.
Den första styrelsen:
President Hovpredikant Allan Svantesson
V. president Direktören Gunnar Grahn
Sekreterare Arkitekten Hans Matell
Sekreterare Majoren Sven Holmberg
Skattmästare Disponenten Martin Jarlstedt
Klubbmästare Rektor Artur Pettersson
Ledamot Civ. ingenjören Gösta Virding
Närvaroprocenten var hög för de 26 chartermedlemmarna, som i stor utsträckning representerade företag från industrin, byggsektorn, handel och hantverk, med sina kontor oftast belägna i de östra stadsdelarna. Idag är det med en viss saknad man i medlemsmatrikeln från 1964 läser namnen på med-lemmarnas numera uppköpta, försvunna eller på annat sätt omgjorda företag, där namn som Svensson Stensätteri, GB-fisk, Hagströms Järn, Nymanbolagen, Sko-Tjänst, Hakons, Sala-backe-Tvätten, Uppsala Ättiksfabrik, Pharmacia, Byggnadsgillet, Hedströms Motor m. Fl. förekom. Istället representerar dagens med-lemmar ofta verksamheter inom stat, kommun, landsting, universitetet och organisationer eller arbetar i eget företag som konsulter – en spegling av en kanske naturlig och oundviklig omvandling i universitetsstad. Rotaryklubben bibehåller därigenom sin representativitet när det gäller dagens yrkes- och näringsliv.
Uppsala Östra Rotaryklubb har därför år 2003 inte alls drabbats av någon 40-årskris. Tvärtom! Och det som i hög grad har hjälpt till, är att kvinnorna intagit också detta manliga fäste, trots att klassifikationen ”Housewives” aldrig blev insläppt!
Klubben drev genom sin medlem Ola Carlsson redan 1976 önskemålet att öppna Rotary i Uppsala för kvinnliga medlemmar.
Presidenter i Uppsala Östra Rotaryklubb
1963-65 Allan Svantesson
-66 Gunnar Grahn
-67 Jan-Henrik Söderman
-68 Bertil Hedberg
-68 Lars Linder
-69 Sven Holmberg
-70 Hans Matell
1970-71 Göte Nilheden
-72 Gösta Virding
-73 Sten-Gunnar Hellström
-74 Kurt Winberg
-75 Ola Carlsson
-76 Björn Bosaeus
-77 Göthe Holmqvist
-78 Gunnar Flodell
-79 Carl Olof Rosén
1979-80 Ingemar Milveden
-81 Einar Hedqvist
-82 Hans Sjöström
-83 Jan Häckner
-84 Thomas Matson
-85 Hans Sjöström
-86 Olle Segerdahl
-87 Lennart Hedqvist
-88 Sven Lundberg
-89 Martin Wierup
1989-90 Åke Pihlblad
-91 Björn Henningsson
-92 Vidar Reinhammar
-93 Ulf Pettersson
-94 Gunnar Rosenqvist
-95 Harald Runblom
-96 Lennart Wågström
-97 Torgny Hedén
-98 Orvar Eeg-Olofsson
-99 Christina Fjellström
1999-00 Bo Frändén
-01 Magnus Lundgren
-02 Finn Haglund
-03 Gunnar Hoffman
-04 Karin Wahlstedt
-05 Mats Olsmats
-06 Ingvor Sundell
-07 Jan Lemming
-08 Bertil Norbelie
-09 Birgitta Söderlund
2009-10 Marie Almqvist
-11 Irma Tidlund
-12 Sven Lindgren
-13 Inger Söderberg
-14 Tiit Lüllmaa
-15 Marie-Louise Ekholm
2003 hade klubben 96 medlemmar
Sammanställt av Lennart Wågström dec 2015
Några minnesglimtar från de första fyrtio åren
Referat av Lars Linder i klubbens 40-års-jubileumsskrift 2003
Lars skrev även referatet till klubbens 50-års firande. Är densamma som vid 40-årsjubileumet men är kompletterad med aktuell ny väsentlig information. Är inlagd med blå text.
Klubben hade redan två år på nacken, när jag tog mitt inträde i Uppsala Östra Rotaryklubb. Man höll till en trappa upp på Gästis, dvs gamla källaren Lejonet nere vid Dragarbrunnsgatan och jag vill minnas att lunchen då kostade 6-8 kronor. Vi stannade där tills vi blev bortmotade, eftersom huset skulle rivas och ge plats för nuvarande bebyggelse.
Flyttningen gick till dåvarande Stadshotellet vid Trädgårdsgatan, som också blev vårt tillhåll under många år ända tills restaurangverksamheten också där lades ner. Värd på stället var Ovar Johansson, stadens då främste krögare, som också blev medlem i vår klubb.
Klubbens medlemsantal under dessa år var inte så stort, men i gengäld lärde vi känna varandra rätt väl och hade inte sällan livliga meningsutbyten, detta inte minst genom att ett par av stadens mer markanta profiler var med, såsom stadens då ledande kommunalpolitiker, skomakarmästare Göte Lundin och riksdagsman Einar Eriksson.
Som alltid i Uppsala led man ingen brist på kvalificerade föredragshållare och spännvidden av de olika temata som behandlades kan illustreras av ett av de mer okonventionella ämnesområdena, som väl överhuvudtaget behandlats i ett rotaryföredrag. Så höll t.ex på Gamla Gästis vid ett tillfälle ett anförande med titeln ”Om konsten att flå abborre”. Jag hade själv som ung student lärt mig denna sköna konst av Martin Wrete, som var ivrig fiskare men också professor i anatomi, varför han väl behärskade tekniken med kniv och sax. För ändamålet hade jag i god tid metat upp ett antal lämpliga abborrar och av källarmästaren försetts med en rejäl vaxduk, ett stort förkläde samt lämpliga verktyg. Efter att enligt konstens alla lagar inför bröderna demonstrerat den sköna renstekniken, halstrades sedan fiskarna över en gasolbrännare, varefter presidenten och de närsittande undfägnades så långt nu abborrarna räckte. Och så vitt jag minns uppskattades både föredraget och abborrarna i högsta grad.
Ett år som president
Egentligen borde varje Rotarian få tillfälle att vara president i sin klubb någon tid. Mitt presidentår inföll 1967-68 0ch tog givetvis en hel del tid i anspråk, men gav också mycket tillbaka. Man upplever Rotary i hela dess internationella spännvidd och man kommer på ett helt annat sätt in i verksamheten, inte minst i sin egen klubb, än när man kanske mer rutinmässigt bevakar sin närvaro och delar i verksammankomsterna. Samtidigt gissar jag att de flesta presidenter i likhet med med mig ibland känt en stilla resignation över den flod av pappaer, som flödar över president och sekreterare och där man förväntar engagera sig i och genomföra de mest skilda projekt. Eller som Kurt Winberg under sitt presidentår uttryckte saken, när han från Rotary International hade fått en skrivelse med anmodan att klubbarna bord engagera sig i bl.a ett råttutrotningsprogram: ” Att samla till en gemensam måltid och där utveckla en god gemenskap i rotarys anda torde vara en väl så viktig uppgift”.
Från presidentåret minns jag särskilt en episod, som vittnar om hur okonventionellt och föga byråkratiskt man ibland i Rotary kan hantera en oförutsedd situation. Vi skulle ha årsmöte, men när jag hälsade alla välkomna och öppnade detta, var jag pinsamt medveten om att sekreteraren inte hade infunnit sig. Och eftersom det var han som hade alla papper, så kunde det ha blivit en smula besvärligt att genomföra årsmötet. Men förlitade mig på hur upptagna människor vanligen reagerar, så låtsades jag som om allting hade varit i sin ordning. När förhandlingarna kommit till genomgång av verksamhetsberättelsen förklarade jag, att denna varit utsänd med tidigare veckobrev och frågade om någon önskade att den lästes upp. Det var det ingen som önskade och ett samfällt ”neej” hördes i salen. Jag frågade då om vi med godkännande kunde lägga den till handlingarna, vilket omedelbart bejakades. Så kom turen till kassarapport och budgetredovisning. Samma procedur: dessa papper hade varit utsända (trodde jag åtminstone); var det någon som önskade att de föredrogs? Icke, så de lades omedelbart till handlingarna. Det enda papper som lästes upp var revisorernas berättelse, ity att en av revisorerna var närvarande.
Våra matställen
Med en lätt travestering av en välkänd aforism av en av 1800-talets stora kulturpersonligheter här i Uppsala skulle man kunna säga, att Rotaryklubbens historia är historien om dess matställen. Om Uppsala Östra har förvisso frekventerat åtskilliga sådana under sina fyrtio år i staden. När Stadshotellet så småningom upphörde på grund av för krögaren helt orimliga renoveringskrav beträffande kök och utrustning, så vidtog ett ganska kortvarig men dock nationsliv för klubben. Först flyttade vi till Värmlands Nation, som låg nästgårds intill Stadshotellet och som hade en erkänt god mathållning. Dessvärre var akustiken inte så bra, trots att vi prövade både festsal, salong och bibliotek. Men all tänkvärd information vi hugnades med riskerade att gå förlorad, så vi flyttade efter halvannat år till Östgöta nation i stället. Dessvärre visade sig akustiken här vara ännu mycket mer svårforcerad än på Värmlands och efter tappra försök med högtalare och mikrofoner gav vi upp. Restauratören behölls dock i och med att flyttningen denna gång skedde till Hantverksföreningens lokaler vid N. Slottsgatan, som ju disponerades av samme krögare. Här höll man nu till under många år och delade så småningom veckans broderligt med såväl Norra klubben som Carolinaklubben. Lokalerna var centralt belägna och parkeringsplatser fanns att tillgå på Östgöta Nations tomt. Emellertid fann så småningom en del bröder lunchmathållningen alltför fantasilös och klubben flyttade efter kanske något överrumplande sina bopålar till restaurang Tre Liljor i det nyligen färdigställda Folkets Hus vid Dragarbrunnsgatan. Cirkeln var nu nästan sluten, för på andra sidan Smedsgränd endast ett stenkast därifrån låg gamla Gästis, där klubben en gång började.
Rotarianernas lunchtid är dock ofta rätt knapp och efter att ha fått vänta på maten vid upprepade tillfällen tröttnade klubben och beslöt att efter endast ett par månader flytta, denna gång till Flustret, där den stora klubben en längre tid hållit till. Flustret, väl känt av alla uppsalabor, där det ligger invid Svandammen och Fyrisån, bjöd oss både en inspirerande miljö och en förstklassig lunchmeny, men när restaurationen även där temporärt upphörde måste vi se oss om efter något annat. Efter ett kortare gästspel på rest. Slottskällaren blev det i stället Hotell Linné vid Skolgatan, det tidigare s.k. klosettpalatset, som nu blivit hotell. Namnet skapades av studenthumorn i det att detta var den första studentbostadshuset i Uppsala, där varje rum hade egen toilett. Hotell Linné erbjöd goda lokaler och en förstklassig restauration, men när man tyvärr efter ett antal år upphörde med den externa restaurationen blev vi tvungna att flytta igen. Och denna gång blev det till Norrlands Nation som bjöd på en ganska ojämn standard på mathållningen men framför allt hade en akustik, som gjorde det ytterligare svårt att ta till sig, vad de olika talarna hade att säga. Så efter en tid flyttade klubben återigen sina bopålar, nu till Borgerskapets Hus, där vi fortfarande har det gott på alla sätt.
Att vara Rotarian
Av klubbens chartermedlemmar har sedan åtskilliga beklätt presidentämbetet och av dessa är fortfarande Gunnar Grahn och Hans Matell flitiga besökare av klubbens möten.
Av klubbens chartermedlemmar har sedan åtskilliga beklätt presidentämbetet men av dem är nu inte någon längre kvar i livet. Själv torde jag efter fyrtioåtta års medlemskap vara klubbens äldste medlem.
Klubben har även bidragit med två Distriktsguvenörer under årens lopp i det att Lars Linder beklädde detta arbetsåret1991-92 och Birgitta Nordenman 2001-02. Lars Linder satt utöver i Sverige Rotaryrådets styrelse även åren 1990-93, varav sista året som dess ordförande.
Birgitta Nordenman var v.ordf i dess efterföljare SRS – Svenska Rotary Service år 2001-02.
Att vara distriktsguvenör är ett engagerande och tidskrävande uppdrag vilket kan illustreras av, att när min fru vid något tillfälle i ett telefonsamtal möttes av frågan ”jag skulle vilja träffa Lars Linder” så kom svaret promt: ”ja, det skulle jag med”.
Rotary var under en lång följd av år en rent manlig organisation och öppnades för kvinnliga medlemmar först så sent som i slutet av 1980-talet i USA. Klubbens första kvinnliga medlem, Maria Norrfalk, invaldes 1990 som länsjägmästare men flyttade efter några år till högre uppgifter på annan ort. Sedan dess har kvinnor i stigande antal valts in i klubben och utgör nu ca en femtedel av medlemsantalet. Som förste kvinnliga president i klubben satt sedan Christina Fjellström under verksamhetsåret 1998-99.
Sedan dess har kvinnor i stigande antal valts in i klubben och utgör nu ungefär en fjärdedel av medlemsantalet.
Att vara president eller att inneha ett ämbete inom Rotary innebär ofta ett engagerat arbete för klubben både före, under och efter verksamhetsåret och tar naturligtvis en del tid. Men det medför också att man på ett helt annat ssätt kommer in i och lär känna Rotarys organisation och vad Rotary står för. Presidenter och ämbetsmän har kommit och gått under åren. Inom Rotary framför allt på klubbnivå sitter man i allmänhet endast under ett verksamhetsår, kanske med undantag av skattmästaruppdraget, där det är en given fördel med en viss kontinuitet. Detta arrangemang innebär givetvis både nackdelar och fördelar. Många befattningshavare har efter sitt år kunnat konstatera att ”nu vet jag hur jag skulle ha gjort, nu när året redan gått”. Menändå överväger nog fördelarna. Varje år tillträder en ny uppsättning med ny entusiasm och verksamhetslust, något som nog i hög grad är ägnat att gagna Rotarys arbete.
Vad är Rotary och vad gör Rotary
Rotary grundades av som bekant för snart 100 år sedan av advokaten Paul Harris i Ghicago och är nu en världsomspännande organisation med ca en och en halv miljon medlemmar. Syftet var att kunna utnyttja yrkestillhörigheten hos medlemmarna till att vara till gagn för samhället. Och klubbarna har förvisso under åren medverkat i en rad olika projekt av såväl nationell som internationell karaktär. För vår egen klubb kan här nämnas genomförandet av ett lyckligen avslutat hjälpprogram för hörselvården i Sri Lanka liksom hjälp- och biståndsaktioner av olika slag till Baltikum och då främst till Uppsalas vänort i Estland, universitetsstaden Tartu.
Rotary grundades som bekant 1905. Alltså för nu 108 år sedan av advokaten Paul harris i Chicago och är nu en världsomspännande organisation med mer än en och en halv miljon medlemmar fördelade på 34 000 klubbar i mer än 200 länder.
För vår egen klubb kan nämnas att vi i samarbetet med en Lidingöklubb genoförde tillsamamns med en lokal Rotaryklubb ett hjälpprogram för hörselvården i Anuradhapura i Sri Lanka i början av nittiotalet för vilken klubben fick mycket stort erkännande.
Vidare medverkade Björn Boseus, Lennart Wågström, Gösta Virding och undertecknad med våra fruar vid återupprättandet 1991 av Rotaryklubben i Tartu. Lennart Wågström ordnade därefter några hjälpsändningar till Tartu och Estland.
Klubben har genom åren konstant medverkat i det internationella utbytesprogrammet för ungdomar liksom även i Group Study Exchange samt stipendieringar av olika slag.
Polio Plus – en mångårig kamp
I det stora insamlingsprojektet Polio Plus, där Rotary satt som mål att genom vaccination eliminera den fruktade sjukdomen polio, har klubben tagit mycket aktiv del. Klubben har genom åren konstant medverkat i internationella utbytesprogrammet för ungdomar liksom Group Study Exchange och stipendieringar av olika slag. På det lokala planet kan nämnas yrkesinformation i gymnasieskolan, medverkan i antinarkotikaprogram mm.
I det stora insamlingsprojektet Polio Plus, där Rotary satt som mål att genom vaccination eliminera den fruktade sjukdomen polio, har klubben tagit mycket aktiv del, där inte minst Lennart Wågström varit en drivande kraft. Han har också varit mig till god hjälp att notera minneserfarenheter i denna krönika, där han själv varit mycket aktivt engagerad. Sålunda ordnade klubbarna i Uppsala år 2009 Den Stora Rotarygalan till förmån för Polio Plus. Jan Tipner, Uppsala Norra, Per Jannersten, Uppsala Glunten och Ulf Johansson Werre, Uppsala-klubben drog det tunga lasset. Lenanrt Wågström arrangerade efterfesten på Eklundshof genom att få sponsorer att skänka råvaror till efterföljande middag, som Erik Bennbom, Uppsala-klubben, förädlade gratis till en fin middag. Genom Ulf Johansson Werres omsorg ställde många lysande artioster som Hanna Hedlund, Lasse Eriksson, Ako, Claes Jansson, Stefan Parkman, John Houdi, Eddie Oliva, Jonny Long, Ronnie Gardnier samt Peo Jonis upp för vår goda gärning i universitetsaulan. Uppsala Taxi skall inte heller glömmas. De skjutsade middagsgästerna gratis till Eklundshof mot att passagerarna betalde en summa pengar till Polio Plusinsamlingen. Galan gav drygt 400 000 kronor som sedan dubblerades genom Bill & Melinda Gates donation.
Rotarys Polio Pluskampanj, som fortfarande pågår över hela världen torde i hög grad ha medverkat till att denna ofta svårt invalidiserande åkomman nu i det närmaste har besegrats och har utan tvekan bibringat Rotary ett stort erkännande över hela jorden.
Ungdomsutbyte an viktig verksamhet
Under många år har klubben studentutbyte bl.a med Australien, Japan, Tyskland, Frankrike och Mexico. 1998 åkte Katarina Ståhl från Uppsala som vår klubbs student till Australien och så här kommenterar hon sina dagar där borta: ”Mitt år i Australien var ett fantastiskt år fullt av nya vänskaper, resor och oförglämliga upplevelser. Jag gick i high school i Brisbane, där jag bodde hos tre olika familjer. Rotaryklubben anordnade flera långa rundresor och genom dem fick ajg upptäcka en hel kontinent och träffa människor från världens alla hörn. Det väckte lust att fortsätta resa och lära känna nya kulturer. Samtidigt som jag var i Australien bodde en utbytesstudent från Sydney, Carherine, hos min familj i Uppsala. Vi har fortfarande kontakt och träffades senast sommaren 2012, när hon och hennes man och deras lilla dotter var på besök i Sverige. Själv har jag varit tillbaka och bott ytterligare tre perioder i Australien, detta underbara land, som blivit ett andra hem för mig. Då och då slås jag av det fantastiska med alla dess Rotarymedlemmar, som så generöst öppnar sina hem för oss utbytesstudenter och lät oss dela deras vardag. De bjöd med oss på utflykter och upplevelser som vi aldrig hade kunnat uppleva annars och lät oss bli en del av sinafamiljer. Jag förstod ganska snart, att de skulle bli vänner för livet. Också många av de vänskapsband jag knöt med de andra utbytesstudenterna håller än i dag, femton år senare.”
Många olika klubbengagemang
Bland engagemang under senare år kan omnämnas återkommande bidrag till Rotarys Läkarbank, där tex överskotten av ett vid varje lunchmöte arrangerat vinlotteri går just till Läkarbanken. Ett uppmärksammat projeket under senare tid är Kerstin Lundströms och Lennart Wågströms engagerade arbete för stöd till ungdomar till demenssjuk förälder. Vidare kan nämnas återkommande yrkesinformation i gymnasieskolan, där klubbens medlemmar ställt upp med sin yrkeskunskap liksom medverkan i antinarkotikaprogram mm.
Det finns ett stort antal projekt att engagera sig i om man så vill och orkar. Men det kan naturligtvis lätt upplevas så att den enskilda klubben liksom enskild Rotarianen ibland en smula resignerat fråga sig vad man egentligen har möjlighet att bidra med. Man skall då ha klart för sig att även om man kanske inte har så många märkvärdiga projekt att redovisa, så har man ändock del i hela det stora världsomspännande Rotarys välsignelsebringande verksamhet enbart genom att vara Rotarian och lojalt betala via tribut till Rotary och dess operativa organ, Rotary Foundation.
Vårt ljus symboliserar samhörigheten inom Rotary
Varje enskild Rotaryklubb har väl sina egna särtecken och speciella rutiner. På något håll läser man dagens ord, på annat berättas dagens historia och på många håll skriver man födelsedagshyllningar etc. I vår egen klubb får väl närmast vårt internationella ljus, som tänds vid varje sammankomst, betecknas som vårt speciella särmärke. Ljuset har för övrigt följt oss genom alla våra lokaliteter, var än vi hållit till.
Det introducerades under mitt eget presidentår på gamla Gillet i och med att min syster, som varit Rotarystipendiat i den lilla staden Rochelle i Illinions, USA, av sin gamla värdklubb blev inbjuden att som hedersgäst åter gästa klubben vid något stort jubileum. Hon var sedan inbjuden som föredragshållare i vår klubb och överlämnade då det första ljuset som en hälsning från klubben i Rochelle som en symbol för den samhörighet och det brödraskap, som förenar Rotarianer över hela världen.
Det introducerades under mitt eget presidentår 1967-68 på gamla källare Lejonet i och med att min syster, som varit Rotarystipendiat i den lilla staden Rochelle i Illinions, USA, av sin gamla värdklubb blev inbjuden såsom deras första stipendiat och som hedersgäst åter gästa klubben vid ett större jubileum. Hon var sedan inbjuden som föredragshållare i vår klubb och överlämnade då det första ljuset som en hälsning från klubben i Rochelle och som symbol för den samhörighet och brödraskap, som förenar Rotarianer över hela världen.
Denna vackra sed har sedan från Rochelle spritts ut till allt fler klubbar på olika håll över jorden och det kan vara roligt att tänka på under vår lunchsammankomst att många ljus på samma sätt brinner i Rotaryklubbar på andra håll ute i världen.
Rotary skapar goda relationer till gagn för samhället
Rotary betecknas inte sällan av icke-rotarianer som närmast en lunchklubb. Och visst kan man tycka så. Men under den korta lunch händer ända så mycket. Hur mycket god kunskap har vi inte samlat under otaliga föredrag, framförda av kunniga specialister inom de mest skilda områden. Men framför allt; under våra möten utvecklas de personliga relationer och kontakter, som hjälper oss att verka som goda Rotarianer ute i samhället och inom våra olika verksamhetsområden. Vi känner tacksamhet mot vår egen klubb, som innesluter oss alla medlemmar i en god och fin gemenskap inom ramen för Rotarys stora internationella brödra- och systerskap.
Förord av president Reine Sjödin vid klubbens 50-årsfirande 2013 på Norrlands Nation
Att fira 50 år anses av många vara en viktig milstolpe. Det beror naturligtvis på vilket tidsperspektiv man anlägger. För oss levande varelser är det naturligt att se detta som en av livets höjdpunkter. För en organisation och klubb som rotary kan ett annat tidsperspektiv tillämpas. Om man ser till vår grundare Paul Harris och hans grundteser, på vilket vår organisation bygger, inser man att perspektivet kan bli mycket långsiktigt. Inte desto mindre är det viktigt att en femtioårig verksamhet uppmärksammas och firas bland annat för att få tillfälle att träffas och för att kunna summera den tid som gått.
I artikeln ”Några minnesglimtar ur klubbens historia” ger Lars Linder på ett intressant och förtjänstfullt sätt en samman-fattning av vad som tilldragits sig under klubbens femtioåriga historia. Mycket har hänt under dessa år. Man kan utläsa att verksamhetsområdena är mångfacetterande och omfattande. Detta gör att Rotary blir intressant för alla och att de flesta kan finna arbetsområden som man kan engagera sig i.
Personligen kom jag att påbörja min tid i vår Rotaryklubb när världsomfattande projektet Polio Plus accelererade med målet att genom vaccination eliminera polio från jorden yta. Jag minns med tillfredsställelse hur vi i samband med lördagsrusningen på stadens torg under ledning av Lennart Wågström samlade pengar med detta mål för ögonen. Den samlade insamlingsbilden torgfördes genom att visa en pelares successiva tillväxt i ett gigantiskt plaströr. Detta projket har varit mycket framgångsrikt och målet är nu förhållandevis nära. Utbrott av polio kan nu ses i bara en handfull länder i Asien och Afrika. Ett annat gigantiskt projekt är under framväxt nämligenatt se till att alla världens barn får grundläggande kunskaper i läsning och skrivning och att därigenom motverka analfabetism.
Rotary är en organisation för verksamma män och kvinnor inom olika verksamhetsområde, Rotary intresserar sig och verkar för att höja den humanitära och etiska standarden i samhället. Jag är stolt och glad över att tillhöra Uppsala Östra Rotaryklubb och verka för dess ideal. Vi kan konstatera att inför kommande jubileum återstår många och viktiga arbetsuppgifter.
Sammanställt av Lennart Wågström dec 2015
